9 november 2014

Barely Wine

Nej namnet är inte felstavat, detta öl är nämligen inte så långt ifrån ett vin. Eller ja, vörten ska i varje fall jäsas med vinjäst.
The Mad Fermentationist är en guru och från honom har jag fått inspiration till att använda jästen Lalvin BM45. Så efter lite tjatande finns den nu att tillgå på Humlegården.
Det är en vinjäst som skapar extra mycket polysackarider, vilket ger en fyllig munkänsla. Han valde att använda jästen i ett flamländskt suröl, vilket också låter intressant. Jag hade däremot tänkt använda det i ett barley wine.
I kombination med att vinjäst inte kan jäsa ut maltos och andra komplexa sockerarter, så hoppas jag på ett öl med hög restsötma och stor fyllighet. Jag gillar nämligen sådär lite sötsliskiga barley wines, gärna med toner av russin och karamell.

Malt
5000 g Maris Otter pale ale malt
300 g CaraRed
300 g Vienna
260 g CaraMunich III
200 g Special B

Mäskningsschema
Försockringsrast, 69,1 - 66,5 °C i 60 min
Utmäskning, 77,8 °C i 10 min

Humle
32,0 g Amarillo [9,20 %], koktid 60 min

Övriga tillsatser
1 krm jästnäring (White Labs), koktid 15 min
0,5 krm protafloc (granulat), koktid 15 min
1,0 g NaHCO3, mäskvattnet
24,0 ml CaCl2 (33 % lösning), mäskvattnet
57,0 g ek (från stekplanka), sekundären
1500 g frysta hallon, sekundären
500 g torkade fikon, sekundären

Jäst
1 paket Lalvin BM45

Kolsyrajäsning
3,8 g socker per liter öl för att kolsyra ölen

Data
Koktid 105 min
Flaskvolym: 8,2 liter
OG: 1,108
FG:1,048 / 1,044
IBU: 45
EBC: 44
ABV: 8,0 % / 10,0 %

Utförande
2014-11-08 Bryggning med BIAB.
Jästen rehydrerades innan den tillsattes till vörten.
2014-11-09 Jäsningen är redan i full fart trots skvaller om trögstartad jäst.
2014-11-16 Omtappning till ny jäshink, SG 1,050.
Fyra bitar ek sågades ut från stekplankan jag har liggandes hemma. Eftersom att kuberna har en så pass mycket lägre yta per viktenhet i jämförelse med ekspån, så blir det svårt att avgöra hur mycket ek som krävs för att ge avsedd smak.
Ekkuberna rostades i ugn på 200 °C i 20 minuter för att steriliseras, och kastades sedan direkt i ölet.
2014-12-22 Buteljerade 2 liter.
En ihopkokt blandning av hallon samt torkade fikon tillsattes till de resterande 8 litrarna.
2015-01-24 Buteljering av varianten med hallon och fikon.

Resultat
Efter en tids lagring jämfördes den naturella versionen med delen som smaksatts med hallon och fikon.
Det naturella ölet har en högre kolsyrahalt och ett stabilare skum. I doften finns en maltig ton med karamell och tyvärr lite metall. Munkänslan är medelfyllig och vinös, där malten tar plats och en dämpad ton av alkohol finns. Med tiden som ölet får värmas upp ökar komplexiteten i maltigheten.
Det smaksatta ölet är disigt, antagligen på grund av att hallonen kokades och pektin frigjordes. Detta skulle kunna åtgärdas med tillsats av enzymet pektolas, som kan bryta ned den problematiska kolhydraten. En anledning till frånvaron av skum kan också vara fettet som finns i nästan all torkad frukt. Ölet doftar tydligt av syltiga hallon och i smaken finns hemgjord hallonsylt med en lätt syra och en bra maltighet som backar upp. Lätta toner av ek finns närvarande, liksom små mängder alkohol, som ihop med en fyllig kropp gör ölet ganska intressant. Jag föredrog denna version över den naturella.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar