19 november 2013

Imperial White Vanilla Stout

Min idé är att skapa en tung, söt, trögflytande, knappt kolsyrad öl med stora smaker av vanilj och bourbon, men som inte är mörk utan extremt ljus för stilen, om det nu går att kategorisera den här ölen. Jag har försökt att ställa allting till sin spets för att utmana bryggandet, smaklökarna och definitionen av vad som faktiskt är en öl.
Förhoppningsvis fungerar ölen bra att smutta på, väl kyld, till en dessert. Men som sagt är det här mer av ett experiment än vad det kanske blir drickbart.

Malt
2100 g pilsnermalt
400 g Cara-pils
200 g puffat vete

Mäskningsschema
Försockringsrast, 69,1 - 64,3 °C i 60 min
Utmäskning, 78,5 °C i 10 min

Humle
8 g Centennial [11,50 %], koktid 60 min

Övriga tillsatser
0,5 krm jästnäring (White Labs), koktid 15 min
2,6 krm MaltMagnus klarningsmedel, koktid 15 min
13,8 ml CaCl2 (33% lösning), mäskvattnet
8 g bourbonekflis, sekundärjäsningen
2 vaniljstänger, sekundärjäsningen
1,5 dl bourbon (Jim Beam), sekundärjäsningen

Jäst
1/2 rör White Labs London Ale (WLP013)

Kolsyrajäsning
2,8 g socker per liter öl för att kolsyra ölen

Data
Koktid 60 min
Flaskvolym: 5,3 liter
OG: 1,084
FG: 1,027
IBU: 31
EBC: 7,6
ABV: 8,3 %

Utförande
2013-11-19 Bryggning
2013-11-27 SG 1,034
Omtappning till glasdamejeanne och tillsats av bourbonwhisky, bourbonek & bourbonvanilj, som innan fått ligga och dra i en vecka.
 
2013-12-07 SG 1,027
Jag tog ett smakprov för att se hur ölet påverkats av eken & vaniljen. Precis som jag ville, så är ölen rätt söt, och den har hittils fått en fin smak från eken och vaniljen, som inte känns överdriven utan rätt lagom. Planen nu är att buteljera i mellandagarna.
2013-12-27 Flaskning i bruna 33 cl glasflaskor och en del strul med häverten, vilket eventuellt har oxiderat ölet. Filtreringen gick inte heller klockrent, så en hel del vaniljfrön följde med ner i flaskorna, det gör väl ingenting förutom att det rent estetiskt är fult.


Resultat
Kolsyran känns lagom och ett litet skum bryggs upp och sjunker undan snabbt efter upphällningen. Några vaniljfrön verkar ha följt med ner i flaskorna, som nu stör i glaset där de flyter runt. Ölet blev inte riktigt lika sött som jag hade viljat ha det, vilket gör att strävheten från eken kommer fram mer än vad jag tänkt mig. Jag var nog lite väl generös med spriten när jag tillsatte ek och vaniljstänger, och ölet känns nu ganska spritigt. Jästen har gett en fruktighet, som i kombination med vaniljen och eken gör att ölet smakar milt av banan, persika, kokos, vanilj och har en konstig eftersmak av kokt ris. Nu i efterhand hade jag nog valt en annan jäst med mindre smakbidrag och lägre utjäsning. Jag har kännt rissmaken i en del kommersiella öl, men jag vet faktiskt inte vad det beror på.
Allt som allt så är jag inte särskillt förtjust i ölet, även om det var ett kul experiment.

Som en kul grej så provade jag att kombinera ölet ihop med en semla. Min tanke var att det relativt söta ölet med sin fruktighet skulle gå fint ihop med mandelmassan i semlan.
Tyvärr så hade ölet behövt vara sötare, och nu kändes den nästan torr i jämförelse med semlan. Annars så gick smakerna från ölet ihop rätt bra med semlan.
Jag funderar nu på vad ölet kan passa till, kanske en creme brulee med mindre socker än normalt. Alternativt så skulle det kanske vara möjligt att använda ölet i tillverkningen av en dessert på något vis. Jag får helt enkelt fundera vidare och prova mig fram.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar